SJ, SJ gamle vän... ja' ä' int' bitter!

Var ett tag sen senaste bloggningen men här kommer lite 'events' på mina resor till/från Uppsala under vintern/vårern 06 så här långt:

Tåg kapar kontaktledning i Älmhult, drar med den in på Alvesta station som blir stömlös. SJ tycker att det är en bra idé att skicka hem den förare till det X2000 som då står inne på stationen. Följden blir ännu mer försening eftersom detta tåg sedan blockar för övriga tåg som ska fram via navet Alvesta när strömmen kommer tillbaka. Till slut, när en lokförare skakats fram, så kommer tåget iväg... med mig som "fripassagerare" vid soporna i bistrovagnen! Hade ingen X2000 biljett men körde en rövare eftersom djungelns lag verkade råda. Gick kalas. Hittade till slut sittplats och kom fram endast 15 min försenad!

Nästa gång spårar ett godståg ur i Linköping och dumpar av ett gäng stockar på spåren. Resultat: urspårade tåg i båda riktingarna. Piercat pendeltåg, där passagerare långt fram träffades av stock och blev medvetslös uppslungad på hatthyllan! Nu var jag inte med på det tåget, men väl på ett som passerde några dagar senare. Då var ett spår precis öppnat och resan fölt på ganska bra - ända tills tåget blev tvunget att ta en extra tur för att hämta/lämna passagerare från ett tidigare inställt tåg, Mèrde! Försenad och risk för missad anslutning i Stockholm. Som tur är håller SJ pendeltåget till Uppsala och uppmanar till skynsam avstigning. Detta har alla utom de salongsberusade käringar som blockar utgången i MIN vagn uppmärksammat! Knuffar mig till slut fram och kör upp en av dem i bagagehyllan. Hör ett halvirriterat "Ursäkta, vi vill faktiskt också gå av..." bakom mig när jag gör en tjurrusning mot spår 3. Bryr mig inte, nöden har ingen lag - jag kom med min anslutning! Denna gång bara 10 min försenad...

Sensmoralen, om det finns någon i detta, är väl att det gäller att ta för sig på resande fot.